OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, vilken dag!..

En regnig fredag före jul…

Tänk att det är jul nästa vecka. Det var svårt att tro när jag tittade ut genom fönstren: det har regnat nästan hela dan. Tyvärr hade jag åter en jobbig natt, men det var inte för att jag låg och funderade på den kommande storhelgen. Det blev en intensiv dag igår med utflykter från hemmet och annat. Jag var mycket trött och medtagen på kvällen och gick ganska tidigt till sängs. Ändå hade jag svårt att somna. Ljumsken blödde lite och jag hade aningen svårt att hitta en sovställning där hjärtat inte dansade jenka i otakt i bröstkorgen. Ja ja, ingen fara. Jag är ju sjukskriven den här veckan och sen väntar ledigt ända till den 12 januari. Och även om jag skulle få två (2) besök idag fanns det tid att vila emellan.

∼ ♦ ∼

En studie i rött

En studie i rött…

Givetvis inledde jag fredagen med läsning och kaffe på sängen. Det blev en studie i rött – mina lakan är röda, boken Ligan är röd och muggen jag drack kaffe ur hade lilla My i rött som dekor. Boken är lite tung rent fysiskt. Den är visserligen bara på drygt 400 sidor, men väger bly. Därför passar den bäst att läsa i liggande ställning. Joru, snacka om att ha blivit en klenis! Jag hoppas verkligen att vädret blir bättre så att jag kan ut och traska de här dagarna framöver när jag är ledig. Detta för att återfå lite av nån sorts kondition. Men jag är så glad att jag inte blir andfådd för minsta lilla, det är en stor och omedelbar förändring som hittills har hållit i sig efter måndagens nära döden-upplevelse.

Två besök väntade jag idag, så vid nio-tiden reste jag mig försiktigt ur sängen och tog en dusch. Därefter tvingade jag i mig fil, för illamåendet har tyvärr återvänt. Jag har medicin jag kan ta mot det, men den blir jag så trött av och jag är redan tillräckligt trött.

Frukostfil med Hopptisarna.

∼ ♦ ∼

Tomtemor nr 1

Klockan elva plingade det på dörren. Det var dagens första tomtemor, Anna, som tittade in. Med sig hade hon både julgran och klappar samt en burk hemkokt kola. (Mina klappar till Anna och Annas snälla mamma var redan avlämnade.) Jag fick bjuda på kaffe med ostknäcke, i alla fall och petade i mig en bit själv, illamåendet till trots. Ibland minskar det om jag kan äta. Idag gjorde det ingen skillnad. Det blev ett par timmars samvaro vid mitt smala, lätt rangliga köksbord och kring designen av julgranskrukan. Vi samarbetar bättre nu när vi inte längre är ett par! Och jag vet att jag har sagt att man inte ska umgås för mycket med sina ex, men det kändes bara gott att nån ändå brydde om sig om mig och ville komma hit. Anna är dessutom den enda, förutom sjukhuspersonalen, som har sett min lila ljumske. Hon svimmade inte. Men så jobbar hon inom vården och är säkert van.

Anna på besök.

Jag fick klappar och en julgran…

…och hemkokt kola.

∼ ♦ ∼

Tomtemor nr 2

Strax efter klockan 16, efter en stunds försening på grund av tunnelbygget, tågförsening, på sätt och vis alltså, plingade nästa tomtemor på. Det var min chef som överlämnade ett ganska platt paket från jobbet samt en påse saffransbiscotti – MUMS! Paketet hamnade förstås med de andra klapparna vid min lilla gran, under porträttet av Omma Moon som jag köpte i höstas. Chefen ville inte stiga på utan skulle bli upplockad i bil och jag förstår att hemmet hägrade efter en arbetsvecka. Men så gulligt att ta sig tid att komma hit, ändå.

Paketet hamnade med de andra klapparna, vid min lilla gran, under Ommas porträtt.

Ett platt paket från jobbet och saffransskorpor från chefen.

Vad gäller tunnelbygget blev det ingen promenad dit idag och därmed inget foto. Vädret var för dåligt och dessutom behövde jag vila mellan besöken. Men väderappen, den i och för sig så opålitliga, visar lite av en sol i morron. Det kan bli en lördagspromenad. Tyvärr tror jag att eventuella Noisetter är slut då. Promenad behöver jag i alla fall ta.

Idag nöjde jag mig med att åter igen gå ner för tre trappor till postboxen och gå upp igen… Det var tur att jag gjorde det, för postboxen var full av fönsterkuvert, ett julkort, tidningen Journalisten och en blå påse! Jag fick bland annat en räkning från Sjukstugan i Backen och en enkät att besvara. Den blåa påsen la jag oöppnad vid min lilla gran.

Fullt i postboxen!

∼ ♦ ∼

Fredagsfest

Men det är ju fredag idag, som sagt, och även om jag inte kan fullfölja samtliga nya vanor, kunde jag i alla fall servera mig smörgåstårta från Korgtassen och ett glas vitt vin, den sista skvätten chardonnay i flaskan, till middag.

Fredagsfest!

I kväll festar jag vidare med Förrädarna. Det sista avsnittet den här gången…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Min hyresvärd, Uppsala Akademiförvaltning, har gett mig en julklapp, en inbjudan till en vinterkonsert med Orphei Drängar. Konserten hålls en måndagskväll i januari i Universitetsaulan och man får ta med en vän samt bjuds på förfriskningar. Kanske är det dags för mig att tacka ja till livet nu..?

∼ ♦ ∼

Livet är kort.