OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Stora A rules!

Dålig natt, svårt att somna. Jag tror inte att det berodde på att jag kalkade av kaffeperkolatorn och att det tog lite för lång tid på kvällen – den var klar strax efter 22. Möjligen kan det ha berott på att jag hade noll rätt när jag gissade på Vem bor här? och blev väldigt störd av min oförmåga. Klockan var över midnatt när John Blund äntligen infann sig. Jag läste lite för länge. Det brukar göra mig trött när jag ligger i sängen. Nu är boken jag läser, Djävulens bästa trick, dessvärre bra… Och så skrattade jag lite för mig själv, fortfarande, när jag hade lagt mig i sängen, åt Stora A. Såna grejor det kom från det hållet igår har jag inte upplevt tidigare. Det gjorde mig så glad, för jag känner att jag har väldigt rätt i just den bedömningen av en människa jag tycker väldigt mycket om. En person som gör arbetsdagen uthärdlig – på olika sätt, inte enbart genom skratt.

I morse var det lika mörkt som igår, fast varmare, hela sju grader. Jag insåg genast att det inte skulle gå att läsa utan att tända kökslampan. Myset får stryka på foten för litteraturen.

Myset får stryka på foten. Om jag vill läsa till frukostfilen måste jag tända kökslampan.

Ljus morgon.

När jag gick upp till jobbet kände jag av såväl vänsterfoten som höger ljumske. Inte bra, med tanke på kommande äventyr. Igår kollade jag förresten om jag kunde få en ny tid för hjälp med fötterna. I december, först… Jag kollade till och med andra ställen, men jag vill ju helst gå till samma person. Inget blev bokat.

Promenaden upp till jobbet var ljus och jag var tacksam för att jag fick just lite ljus när jag gick, för idag var det en riktig mötesdag på jobbet, med ett par möten kant i kant. Sånt är jobbigt, men ibland har man inget val. Jag hann jobba en kort stund, hann ha ett par korta – seriösa – avstämningar med Stora A, innan det var dags för morgonmöte, följt av enhetsmöte, följt av veckomöte. Sen var det äntligen lunch. Den blev som igår minus choklad.

Skrivbordslunch som igår, men minus choklad.

Jag har mellan mötena lyckats skriva några mejl och skicka ut några förfrågningar om intervjutider. På eftermiddagen var det dags igen för dagens sista möte, men då av den trevligare sorten med godsaker. Sånt gillar vi!

Bubbel och statistik…

…och sen blev det tårta också.

Bonusdejt blev det efter det i och med att Baldur var på besök. Visst är han rent bedårande, kära dagbok??? Givetvis fick han godis.

Öh, tanten…

Visst har du godis till söta mig?

Fyra bitar räcker inte…

∼ ♦ ∼

Jag har tvingat i mig ett par mackor, jag har skrivit ett mejl till en före detta arbetskamrat och jag har nätshoppat en nyckelhållare. I kväll tänker jag bara vara… På soffan, typ. Hostan är asjobbig, för jag har ju pratat en massa de här dagarna och jag har mer ont i både fot och ljumske. Det är inte riktigt mysigt i kväll. Men skrattar åt Stora A gör jag fortfarande. Han fick dessutom jobba över idag. 👿 (Det var tacken, liksom.)

Onsdagsmiddag med Hopptisarna och Djävulens bästa trick blev mackor, mjölk och tomater.

I morrn är det torsdag och då och på fredag jobbar jag hemifrån. I morrn ska jag bland annat transkribera ett poddavsnitt.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… sist, men inte minst, idag var det första recensionsdag för Modernistas utgivning av översättningen av Jo Callaghans tredje bok i serien om Kat Frank och Lock, Rester av döden. <== länk till min recension

Recensionen av den här publicerade jag i morse.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.