OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Inte särskilt munter igår.

Inte var jag särskilt munter igår. Det är jobbigt att ta sig i kragen, för när ingen bryr sig tappar en själv sugen. Extra ironiskt var det med hoperna av folk som hörde av sig – i sociala medier, förstås – angående min namnsdag – efter att jag hade skrivit gårdagens dagboksinlägg och lagt ut en bild på datumbladet. Det var ingen enda som hörde av sig före. Det bekräftar mitt ringa värde. Namnsdagar firade vi i min ursprungsfamilj. När mamma gick bort 2016 upphörde detta. Igår blev det bara ett fåfängt försök att lyfta mitt humör, det hade inte med andra människor att göra. Effekten blev den motsatta.

En vän som hör av sig i precis rätt ögonblick gör stor skillnad. Igår kväll skedde det – utan att h*n hade läst min text eller sett min bild. Jag ville inte alls prata först. Två dars isolering hemma gör att jag helst vill vara ifred i min bubbla. Men vännen petade hål på den och plötsligt blev ett par semesteraktiviteter planerade. Inte igår, planering klarade jag inte då, utan i morse.

Min fredagskväll i övrigt bestod av TV. Först tredje och sista delen om Kim Kärnfalk, därefter Tyst vittne och till avslutning början på Scream 5. Men jag blev för trött och jag till sängs när fredagen blivit lördag, nån gång.

∼ ♦ ∼

Morgonläsning med kaffe på sängen.

Många timmars sömn blev det inte i natt. Inte heller kunde jag sova i morse. Jag har svårt med andningen, flåsig, och när jag ligger ner blir det värre. Så därför läste jag ut sommarens första bok jag fått för recension från Romanus & Selling, Vita skuggor. Recensionen är skriven och tidsinställd för publicering den 16 juli 2025, första recensionsdagen, på morgonen.

Jag låg och läste ett par timmar, faktiskt, för jag hade nog en 120 sidor kvar när jag slog upp boken. Det var skönt att kunna ta det lugnt och inte skynda mig upp. Att göra normala ting och att inte stressa gjorde också att jag kunde semesterplanera lite.

Bokbyte blev det givetvis, för jag måste alltid ha en bok på gång. Nu har jag valt att läsa nästa bok för recension, Alla djävlar är här, som kom så sent som igår från Modernista. Med andra ord har jag lämnat Stockholms skärgård och befinner mig just nu… inte i Three Pines i Kanada, som vanligt, utan i Paris.

Bokbyte i morse och jag lämnade därmed Stockholms skärgård för Paris.

På förmiddagen idag ringde mobilen igen! Det är inte ofta den ringer numera, kan jag säga, men jag blir för det mesta väldigt glad när den gör det. Idag blev jag glad, för det var Annas snälla mamma som hörde av sig. Hon har betytt och betyder fortfarande mycket för mig. Nästa vecka ska jag titta över en dag och fika hos henne.

Här blev det så småningom dags för frukost, men först påbörjade jag ett antal texter. Jag hade inget planerat den här lördagen, mer än att åka och handla en del hygienartiklar. Middagsmat och -dryck var dock bestämt och allt fanns redan hemma. Vädret har varit grått, trist, blåsigt och regnigt hela dan, så jag tog bilen – och tänkte inte parkera den under nåt träd eller nån byggställning!

Lördagsfrukost i Paris med Armand Gamache och Hopptisarna.

En doftande lädergran till bilen.

Det var väl ett jävla skitväder alltså. Tur att det inte regnar in i bilen. Jag var hemifrån ungefär en timme (applåder, tack!). Körde en sväng innan jag landade vid ÖoB för att handla. Jag fick tag i det jag behövde och som bonus köpte jag en liten gran till bilen. Om vi ska ut och åka i sommar vill jag ha väldoft omkring mig. Det blev läder den här gången också.

Nåt eftermiddagsfika blev det däremot inte. Jag köpte inget när jag var ute och klockan var lite för mycket när jag kom hem. I stället nöjde jag mig med en stunds läsning och soffaslappande innan det var dags att laga mat. Matlagning kräver en stunds vila. Eller en stund i Paris… Drömma går ju…

En stund i Paris…

I morse tog jag fram en kalkonfilé ur frysen. Uppstekt blir den två måltider till mig. Vin valde jag redan i morse. En flaska av ett vin från Apulien, den sista sorten att provas ur Apulien-lådan ställde jag på luftning under eftermiddagen. Det finns några flaskor kvar från den lådan i vinskåpet. Om kvällens vin kommer ett separat inlägg, som vanligt.

Kvällens primitivovin från Apulien.

Lördagsmiddag med familjen Gamache och Hopptisarna. Vinet från Apulien och vattnet serverade jag ur mina handmålade 40-årsglas.

Inga planer finns för aftonen mer än att läsa. I morgon, söndag, ska jag tvätta och handla lite fil och smått på Korgtassen. Inget annat.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.