OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Plötsligt inser jag att det är helt OK att plocka fram gamla… ”godsaker” – med betoning på saker. I mitt hem får jag göra som jag vill. Ingen har synpunkter på mina saker, ingen flyttar runt, ställer undan eller rättar till. Jag gör verkligen som jag vill. Och ja. Jag har mycket saker, många ting som jag omger mig med. Det ger mig en sorts trygghet, har jag insett. Saker är mer permanenta än människor, så att säga. Utan familj blir det i stället saker. Ibland saknar jag ett vitrinskåp eller nåt liknande där jag skulle kunna ställa in saker som blot er til lyst. Men hur många gånger kollar en i ett vitrinskåp? Nä, då är det roligare att ställa fram saker – och byta ut då och då mot andra saker.

Fredagsfrukost på gammal löpare, med gammal tygservett och kaffe ur gammal senapsmugg.

Sen gillar jag att använda saker och inte hela tiden köpa nytt. Jag köper nytt när det behövs – ibland. Det händer att jag låter bli också. Igår när jag hade städat plockade jag fram några gamla saker som jag inte har använt på flera år. På köksbordet la jag en löpare som legat på rulle i ett linneskåp sen 2018. Tygservetten från Himla köpte jag när affärens outlet låg närmare Nelins, där det numera reser sig ett fruktansvärt hus med en massa lägenheter och tomma lokaler på gatuplan. Jag har lådor av tyg- och linneservetter, så jag kan verkligen slösa med dem. De går ju att tvätta. Sen morgonkaffet… Det hällde jag upp i… en gammal mörkbrun Höganäsmugg som det har varit senap i. Jag älskar att dricka kaffe ur såna muggar, muggar utan öra, dessutom.

∼ ♦ ∼

Vädret fortsätter att vara skumt. Det har varit mulet och blåsigt, men väldigt varmt. Framåt kvällen blev det soligt. I natt var det nästan tropisk natt med knappt 20 grader. Jag måste gå ut idag. Redan igår bestämde jag att det blir en kort promenad till Korgtassen på lunchen för att få ljus och luft – och för att handla lite, förstås. Jag hade det jag behövde hemma för idag, men i morrn på lördagen ska jag och Annas snälla mamma till Anna på kräftskiva. Enklast blir det om Anna fixar kräftorna och jag betalar min del, men jag har lovat att köpa med mig ost och bröd. Osten köpte jag idag, brödet får jag fixa i morrn så det är färskt.

Hoppas Anna ordnar andra kräftor än gjutjärnskräftor. Detta exemplar finns på Fullerö handel.

Nästa jul är jag ensam. Då ska jag inte åka buss heller.

Det har varit OK att vara inne och ta det lugnt. Foten har fått vila och så länge jag inte går för mycket på den gör den inte ont. I morrn tänkte jag emellertid gå till Anna. Det får bli taxi hem sen. Buss vägrar jag att åka om jag inte är absolut tvingad till det. Senast var på julafton förra året när jag och Anna och en av Annas döttrar skulle åka till Main Street efter att ha firat jul hos Annas snälla mamma. Och så blev det så här nu att jag ensam får ta mig tillbaka till Höganäsområdet (det heter så, området där jag bor) numera. Jodå, jag är tacksam att jag hittade en lägenhet i samma område som Main Street så att jag kan gå till och från jobbet. Men det jag ville säga med dessa funderingar var hur snabbt saker och ting kan ändras. Nästa jul är jag ensam. Slipper fundera över bussåkande eller inte. Och jo då. Vännen FEM har bjudit ner mig för julfirande i Motala, så jag behöver inte vara ensam. Men som det känns nu vill jag vara ensam. Jag behöver lära mig ensamheten – och allt vad den innebär – på nytt. Acceptera mitt öde.

Men det är bara augusti och en vanlig fredag. Trots att jag inte var utanför dörren igår gick jag 2,2 kilometer och tog över 3 200 steg. Märkligt… Det är onekligen skönt att ha en stor lägenhet. Jag vägde mig i morse. Det var inte lika skönt, men jag hade ändå gått ner ett kilo på en vecka. Detta trots att jag äter mer, större portioner, fler mackor och har svårt att låta bli sötsaker i veckorna. Viktnedgången har därför säkert med magen att göra. Den är ju som den är. I vart fall tog jag fram en matlåda med en lagom portion spaghetti och kycklingfärs ur frysen i morse. Den sparade jag till kvällen. På förmiddagsrasten gick jag trappor ner och upp till källarförrådet med en låda och på lunchen gick jag snabbt och handlade. Det blir steg det med! En paketavi låg i postboxen och det var mina gråa jympaskor från vännen FEM. Det paketet passade jag på att hämta när jag ändå gick till Kvarnen för att handla. Hoppas skorna är bättre för foten.

Jag hämtade en blå låda…

…med mina gråa jympaskor som vännen FEM skickat. Jag glömde ju skorna i Motala.

Så skulle jag ta en snabb lunch med uppvärmt kaffe och mackor. Tänkte skippa ägget, men gjorde inte det. Jag fixade till och med ett överflöd av grönsaker, dock inte mina egna odlade. Jag hade precis satt mig vid köksbordet och skulle bita i en macka när jag anropades per sms av Anna som undrade om jag var hemma och om hon fick komma upp en stund. Ett jakande svar från mig på detta innebar att jag upplät mitt hem som sjukstuga, för den stackarn hade ramlat på promenaden in till stan. Benet var rejält skrapat och blodigt och hon behövde tvätta av det. Bjuda på nåt annat än lite vatten fick jag inte, men hon satt ner en stund i alla fall. Tänk så illa det kan gå – och vilken tur att det inte blev värre. Ensamheten blev också lite skrapad av detta. Ibland är det ändå skönt att kunna hjälpa varandra.

Hemmalunch med ett överflöd av grönsaker, dock inte egenodlade.

Det var en väldigt lugn dag idag jobbmässigt. Jag skrev en artikel innan jag med gott samvete loggade ut ganska tidigt (15.40). Jag orkade sen både torka köksgolvet och badrumsgolvet och ta ytterligare en kort promenad runt kvarteret för att testa hur de gråa skorna kändes på foten. Och de kändes bra mycket bättre än de snygga, vita LaCoste-skorna…

Framåt kvällningen läste jag en del och började titta på en ny serie på TV4 Play. Det ligger tio avsnitt ute av den spännande serien Something undone, men de är bara strax över 22 minuter långa med reklam förstås mitt i. Men ändå. Perfekt längd när en inte orkar hålla koncentrationen så lång tid.

Till middag micrade jag alltså spaghetti och kycklingfärs. Portionen var inte jättestor, så det fick bli ost och kex och ett glas appassimento till efter.

Spaghetti och kycklingfärs till huvudrätt…

…och kex, ostar och appassimento till efter.

Det som händer nu är att det blir soffläge med bok varvat med Something undone. Laddar inför morgondagens partaj!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.