OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Många karaktärer och ett korrekturfel…

Jag var trött igår kväll. Det är väl utmattande att gå tur och retur till stan och fika..? <== ironi Hmm… Nåja, jag klämde två avsnitt av Tyst vittne och sen hoppade jag i säng. Jag sov bra i natt och vaknade inte förrän strax före klockan sex i morse. Sen slumrade jag nog till för runt tjugo i sju vaknade jag nästa gång och satte mig hastigt upp. Var det inte idag jag skulle upp och iväg tidigt för provtagning??? Nej, sen kom jag på att det ska jag ju göra i morrn. Jag klev ändå upp och fixade kaffe och la mig sen och hade nyårsfest i sängen. Boken är lite… jobbig. Det är så många karaktärer, typ 13 i centrum av boken och några i utkanterna. Alla ska de komma till tals i egna kapitel. Dessutom hoppar boken lite i tid, före och efter nyårsafton. Jag har nu läst mer än en tredjedel och inte mycket har hänt. Jo, den försvunne/a har hittats död och det har inte avslöjats vem det är. Kanske kan det bränna till och bli spännande..? Boken är i alla fall välskriven, men jag hittade korrekturfel i den svenska utgåvan. To be continued…

Det blev en lätt frukost med familjen idag och därefter dusch. Jag skulle ju få fikagäst på eftermiddagen och satte igång att baka. SKOJAR!!! Jag gick iväg och köpte en tung kasse med diverse fikabröd med förhoppningen att nåt skulle smaka. Givetvis gick jag till Butiken på hörnet och där fick jag rabatt trots min ärlighet om att jag hade flyttat (tidigare fick jag viss rabatt av olika skäl). Men jag bor ju på samma gata som butiken, vilket jag också sa. De som jobbar där är så trevliga, brödet är smarrigt och jag tänker fortsätta vara kund där så länge jag kan.

Lätt frukost…

…och tung fikakasse.

En författare/ett förlag som inte har uppfattat att jag har flyttat har skickat en bok för recension till min gamla adress. Jag har visserligen eftersändning, men det är ju inte säkert att det funkar på spännande paket som andra kanske roffar åt sig. Nåja, innan jag dömer nån får jag avvakta och se om det hamnar nåt i postboxen den här veckan. Förhoppningsvis blir jag utsläppt från sjukhuset på onsdag igen så att jag kan ha koll. Min familj – Hopptimisten och mina böcker – kan ju vare sig gå i trappor eller åka hiss, än mindre låsa upp en postbox. Men boken skickades redan den 5 juli, det vill säga för tio dar sen, och än har den inte hittat hit. Tveksamt om den nånsin gör det. Trist, för det här är en bok av en författare som jag tycker skriver kanonbra spänningsromaner.

Annas snälla mamma på fikabesök hos mig.

Annas snälla mamma däremot visste minsann att jag hade flyttat. Och hon hittade hit utan problem (det är lätt, men kan ju vara knepigt första gången). Trots att hon är synskadad tog hon bussen, gick från hållplatsen och knappade in portkoden utan att jag fick rycka ut och bistå. Jag fick varken hämta eller skjutsa hem henne heller. Det är nog ett släktdrag, det där kan-själv-draget! Men det var så roligt att hon kom och fikade och att vi fick prata i typ två timmar. Däremot hade hon inte lyssnat på mig när jag sa att hon inget skulle ha med sig. Jag fick både paket och… potatissallad. Eller en potatissalladsask med nyplockade hallon från Slottsträdgården. Riktigt trevligt hade jag och en kram fick jag innan hon gick. Det finns ingen som har en sån snäll ex-svärmor som jag. Och som vanligt tvingade min gäst att skriva i gästboken. Det blir fina minnen att läsa den dan jag inte orkar ta emot gäster längre. (Men en och annan kan komma på besök under helgen, dock, och än så länge orkar jag. Bara att hoppas att jag lever då och att hjärtat slår som det ska.)

Jag fick både paket och potatissallad, nej, hallon!

Choklaaad i paketet!

∼ ♦ ∼

Så värst hungrig var jag inte till kvällen, men det fanns rester att äta upp och medicin som skulle tas. Bara att öppna kakhålet och trycka in sparrisfrittata för sista gången på ett (bra) tag. I morrn har jag bestämt att jag ska laga kycklingkorv och makaroner.

Sista biten sparrisfrittata för den här gången!!!

Utöver det telefonerade jag med vännen FEM, som jag i och för sig snart ska besöka, förhoppningsvis. Men nej då. Jag ska inte flytta dit, bara tillfälligt. Resten av kvällen blir det läsning.

∼ ♦ ∼

I morrn ska jag upp tidigt på riktigt för provtagningen är inte flyttad utan den måste göras dan innan konverteringen. Vännen Mimmi har hört av sig och hämtningen är på. Det känns skönt!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.