OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Idag var det annandag midsommar och dags för mig att åka tillbaka till Saint Ollie och Uppsala. Det återstår ju en arbetsvecka innan fem semesterveckor väntar mig. Det blir dock ett avbrott mitt i semestern för lite sjukskrivning eftersom hjärtat ska startas om. 

Snart är novellsamlingen utläst.

Jag har haft en annorlunda midsommarhelg jämfört med de senaste årens i det att jag lånade en familj – jag har ju ingen levande. Den lånade familjen gjorde så att jag kände att jag verkligen fick vara del av den. De pratade med mig, alla kramade mig (!) och jag fick till och med en present.

Vännerna FEM och Finske Pinnen har dessutom inte bara upplåtit sitt hem och sin familj åt mig. De har låtit mig bara vara. Det är nya tider nu och bakåt kan jag inte titta för tillfället. Tack käraste, bästaste vänner för allt ni har gjort och gör för mig!

I morse blev det i stället en rejäl titt/djupdykning ner i den brittiska novellsamlingen. Jag räknade med att läsa ut den innan annandag midsommar blev måndagen den 24 juni. Bokbytesboken valde jag på midsommardagens kväll. Det blir en av pocketböckerna jag fyndade på Maxi igår.

∼ ♦ ∼

Jag lämnade Motala runt 11.30 och var hemma 14.30. Ja det gick snabbt att köra, trots att jag höll rätta hastigheter, vägarbeten, hemvändande midsommarfirare och semestrande människor. Som du förstår stannade jag inte. Det var bra flyt i trafiken helt enkelt.

Om en månad ska jag neråt landet igen, förutsatt att mitt hjärta går igång efter omstarten och slår i bra rytm.

Det var lätt att få parkeringsplats här och jag har bokat biljett för fyra veckor. Det blir ungefär lagom tills jag ska ge mig ut på vägarna neråt landet igen. Men först får jag gäster. Den 1 juli, min första sommarsemesterdag och till lika mammakusinen B:s födelsedag, får jag äntligen återgälda en del av FEM:s och Pinnens gästfrihet – de kommer hit i några dar. (Fast sen ska jag åka ner till dem min fjärde semestervecka och leva loppan. Vi ska göra en del tillsammans givetvis, men jag ska också träffa andra kompisar, kanske nån annan mammakusin samt pyssla om graven lite. Detta förutsatt att mitt hjärta går igång igen efter omstarten och att det slår i bra rytm.)

Jag har packat upp mina saker och jag har tvättat. Alla krukväxter har överlevt, även de på balkongen, och de har blivit vattnade. Det blev två vändor till bilen. Och så funderade jag ut var jag skulle sätta min present, V:s fina blåa uggla. Grannarna har med andra ord fått höra att jag är hemma igen, för jag har spikat.

Egentligen var det så att jag har hängt all konst och annat som jag vill ha på väggarna. Det var därför inte helt lätt att hitta en plats för ugglan. Men för mig fanns det bara ett tänkbart rum, det som går mest i blått och där det finns en hel del fåglar av olika slag – gästrummet. Så jag stuvade om en aning bland tavlorna och blev nöjd med resultatet. Den som gästar mig sover nu med en blå uggla med insydda silvertrådar över huvudet.

Den som gästar mig och sover kvar får sova med ugglan över sitt huvud.

Och när jag ändå var igång med att ”greja” stuvade jag om på ett par andra ställen också (inte på väggarna, dock), bland annat i hyllan i gästrummet. Där står numera farfars engelska dockservis, mammas Snövitservis (det lilla som är kvar av den senare) och farmors gräddtupp tillsammans med ett par lergökar.

Farfars engelska dockservis, mammas Snövitservis och farmors gräddtupp står i hyllan i gästrummet nu. Och så ett par lergökar.

∼ ♦ ∼

Jag kanske borde ha gått ut för att handla, men jag orkade inte. Det fanns dessutom såväl middag (kycklinglasagne i frysen) som frukost. Notera, för övrigt, hur jag pimpade maten. Dessutom åt jag upp tomaterna! Dagens dessert består av godispåsen från igår och novellsamlingen. Det är nya tider nu: jag läser noveller och gillar det och ja, jag hade godis kvar i påsen.

Middag med min egen familj (Hopptimisten och en bok) i kväll. Notera hur jag har pimpat lasagnen.

Dosetten är laddad med veckans medicin, jobbryggsäcken är packad och rena kläder är framtagna. Det är precis som vanligt och inget nytt alls.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.