OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Frukost med Hopptimisen och Tjuvlyssnaren.

Så blev det plötsligt måndag igen och ny arbetsvecka. Hur kan det komma sig att helgerna går så fort? Kanske för att jag har blivit bra på att fylla dem med lagom många aktiviteter – inklusive vila och återhämtning? Den här arbetsveckan är dock kort. Endast tre dar ska jag gå till jobbet och därefter får jag långledigt i fyra dar. Jag har inget planerat direkt för dagarna, men på söndag ska jag förstås rösta.

I natt sov jag gott och bra. En enda gång var jag uppe, men jag hade ingen kramp. Jag kände mig pigg till frukost. Och mitt frukostsällskap var Hopptimisten och Tjuvlyssnaren.

Den senare är en väldigt annorlunda bok – i positiv bemärkelse. Kanske för att den handlar om en annorlunda person. I morse läste jag om ensamhet och jag måste bara citera lite här:

”Ensamhet är att vara utan mänskligt sällskap eller känna sig utan stöd. Det finns frivillig och ofrivillig ensamhet. […] Själv skulle jag kalla ensamheten för en andra hud. En som ligger tätt ovanpå den vanliga, smiter åt så hårt att den inte syns ens när vi är nakna. Men den känns igen på lukten. […] Människor flyr från personen som utsöndrar den. Ändå gör vi vad vi kan. Vi skyler oss med kläder, draperar och stryker ut. […] Till det kommer rutinerna. […] Ensamhetens tråd. Skräcken inför det faktum att vi föds och dör på samma sätt. Och när allt krackelerar, när vi inte ens har orden, då är slutet nära.

Inte nån passage i en bok som en lättvindigt läser och går vidare från, eller hur?

Ensamhet..? I vart fall utan mänskligt sällskap och utan stöd.

Jag tyckte att morgonen var mulen när jag skulle gå och övervägde att ta en tröja, men lämnade den kvar på tamburmajoren i hallen. Det var rätt val! Soligt och varmt väder, alltså. Promenaden blev skön. Det är behagligt att röra på sig, lite uppför (Carolina-trappan), när temperaturen ligger runt 18 grader.

Som ett vykort i morse.

Skön promenad. Här nyttjar jag trappan till Carolina Rediviva eftersom gångbanan är avstängd.

Jobblunch med Tjuvlyssnaren.

Idag hade jag ett par möten på morgonen. Före och mellan dem kunde jag äntligen börja skriva min artikel efter intervjun i torsdags. Och så var det dags för lunch. Jag hade Tjuvlyssnaren till sällskap och boken tog en ny vändning.

På jobbet känns det som om jag inte hinner med nånting. När jag är på plats i huset är det mest möten, många ganska onödiga, pladdriga och ostrukturerade framför allt. Vissa möten ser jag inte nåt skäl för. Sen finns det andra möten som är meningsfulla och givande. Balansgång, kanske. Jag är inte känd för att vara så… balanserad…

Idag på eftermiddagen blev jag jättetrött. Tog bara slut, liksom nästan somnade stående. Jag var på jobbet redan 7.30 i morse, så jag kände att jag också kunde lämna tidigt, det vill säga strax efter klockan 16. Hostan har varit envis idag och jag läste att det kan vara ett symtom på mitt förmaksflimmer. Jag hade förresten fått en påminnelse om att jag ska lämna prov som har med magen att göra. Det slängde jag direkt, jag vill få ordning på hjärtat först. I morrn ska jag i alla fall till vårdcentralen för samtal.

Det var kvavt när jag gick hem och det utlovade regnet såg jag inget av. Jag hade mina svindyra glajor på mig. Blev ganska irriterad i helgen faktiskt när jag upptäckte att fodralet till solglasögonen redan var trasigt efter två säsonger. Så mycket som jag betalade för mina Ray-Ban-solbrillor – och så får jag ett fodral som ska skydda dem men som så snabbt gick sönder. Urdålig kvalitet!

De svindyra Ray-Ban-solbrillornas fodral är trasigt after bara två säsonger. Urdålig kvalitet!

Men det är fortfarande måndag och detta att komma på middagar sätter myror i skallen på mig. Tänkte väl äta sill igen på onsdag. I kväll blev det bara ett par grillade kycklingkorvar med bröd. Fantasifullt så det förslår.

Fantasifull middag.

∼ ♦ ∼

Stora A – totalt färgmathad idag.

Hemmet… Nu återstår inte så mycket att fixa. Jag ska gå igenom tavelkartongerna en gång till och se om det är nåt mer jag vill sätta upp på väggarna. Det vore bra sen om jag kunde få ner dem i källarförrådet, men liksom flyttlådan igår är de för tunga för att jag ska klara det på egen hand. Jag fick fin och effektiv hjälp av vännen Mimmi. Som tack fick jag bjuda på kaffe och en glass. Kanske att jag vågar fråga henne igen. Om ett tag.

Jag har för övrigt insett att mina rum har olika färger. Sovrummet är inte Latterummet som jag tänkt utan Sepiarummet. Gästrummet blev inte heller Blåa rummet utan Blågula rummet. Köket är väl mest… Röda rummet. Nästan lika färgmatchade som Stora A på jobbet idag – earplugs, tischa och böxer! Jag svimmade nästan. Inte visste jag att han tänkte ut sin outfit så pass. Det tror jag inte Stora A visste själv heller.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis kan jag konstatera att ingen har sett skillnaden på mig som gjordes i fredags. Knappt ens jag själv. Hade jag inte vetat hur jag sett ut innan skulle jag inte heller ha kunnat lista ut. Jag tycker att förändringen var rätt gjord. Ibland ska jag lita på andra. Och nej. Jag tänker inte säga vad jag har förändrat. Det får du, kära dagbok, och eventuellt nån annan lista ut. Men inte ens Anna såg i lördags och vi var ihop i 16,5 år…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.