Ett inlägg om första delen i finska Kuopio-serien.

Det är alltid spännande att göra nya författarbekantskaper. Vännen FEM gör sitt bästa för att hitta såna till mig i julklapp eller till födelsedagen. Julen 2021 fick jag två böcker, de två första i Sirpa Kähkönens Kuopio-serie. Jag har alldeles nyss slagit ihop pärmarna på första delen, Brudar i svart. Tack!

Bondflickan Anna växer upp i Finland under 1900-talets början. När hennes mamma har dött tar pappan henne till Kuopio för att tjäna hos doktorsparet Pettersson. Men det står inte på förrän hon möter Lassi och nånting händer i den unga flickan. Så småningom blir Lassi och Anna ett par. Det är då hon blir en brud i svart, för på den tiden gifte sig kvinnor i svarta klänningar. Klänningar, som de sen kunde använda i andra sammanhang. Men livet blir inte som nån av dem har trott.

Det här är en fantastisk historisk skildring av framför allt kvinnornas liv i Finland. Nånstans såg jag att serien har liknats vid Per Anders Fogelströms svenska Stad-serie och på sätt och vis stämmer det. Den här boken är emellertid inte alltför detaljrik och ibland hoppar den framåt ganska raskt i tiden. Det stämmer dock bra med berättelsen den skildrar, en berättelse om författarens hemstad i östra Finland. Enligt omslagets insida är serien delvis baserad på händelser i författarens egen släkt.

Jag läser den första delen ganska snabbt. Den är föredömligt lagom i längd – 283 i pocketutgåvan. Jag vill veta hur det går för Anna och Lassi och jag har svårt att släppa boken. Det är alltid lärorikt och tänkvärt att läsa om andra tider och om människor som har det svårt. För det är ett ganska tufft liv som skildras och bokens Anna måste förlita sig på sig själv och sin egen styrka.

För mig som delvis har finskt påbrå (pappa och farmor födda i Finland) blir det här en viktig bok även om pappa var född i Helsingfors och farmor i Viborg. De fick dessutom helt andra liv än bokens personer. Men ändå.

Toffelomdömet blir högt.

Livet är kort.