Kära dagbok…

Jodå, jag deltog i mitt första styrelsemöte igår kväll. Det var både lärorikt och roligt. Jag är så glad att jag är efterfrågad, att jag blir lyssnad på, att mina tankar och åsikter har värden och även givetvis att få interagera med nya kontakter. Det är det verkligen ont om i pandemitider. Mötet blev nästan två timmar långt, i längsta laget i mitt tycke, men vi hade ju egentligen två möten: först en extra årsstämma, därefter ett konstituerande styrelsesammanträde med en diger dagordning. Senare på kvällen kom protokollen, men jag läste dem inte förrän i morse. Det var roligt att se att jag dessutom blev enhälligt vald. Det här ser jag verkligen fram emot att engagera mig i, jag saknar och behöver stimulans av denna sort!

Fästmön hade stått i köket före mötet och svurit över vår lilla jävla ugn. Dess storlek och dess dåliga funktionalitet är två av skälen till att jag håller mig ifrån den. Men till sist blev maten färdig. Jag åt därmed ugnspannkaka med sylt för första gången i mitt liv. Eller jag tror att det var första gången. Tyvärr har jag ingen mamma eller pappa i livet att fråga. Maten var god och jag blev mätt och fick tillräckligt med energi för kvällsmötet – så pass att jag tackade nej till semlan som bjöds på (jag äter ju inte semlor, så det var inte jättesvårt, men jag kunde ärligt skylla på att jag nyss hade ätit middag).

Igår åt jag ugnspannkaka med sylt för första gången i mitt liv.

Lucifer hoppade upp på fotpallen.

Anna hade tillbringat tiden medan jag var på möte i en digital familjesammankomst. Dessa sammankomster blir jag inte inviterad till – med all rätt. De inblandade är Anna och hennes familj. Det verkar vara ett roligt sätt att umgås på. Själv för jag ibland tysta monologer med mina föräldrar (de svarar inte), några syskon eller barn har jag aldrig haft, men det blir förstås inte alls samma sak.

Jag hann hem till Lyckoviken och det tittade vi på tillsammans. Anna konstaterade att ”alla ligger med alla” och serien har börjat likna en riktig såpa. Ändå vill jag titta.  Lucifer hoppade upp på min fotpall, men han tyckte nog att det var för mycket snusk.

∼ ♦ ∼

Onsdagen var mulen och blåsig. Jag tömde kattpottorna och fyllde på sand innan jag hoppade in i duschen, före frukost. Även idag fick jag ner lite yoghurt med äpplemos, müsli och en aning flytande honung. Och innan jag började jobba granskade jag protokollen från mötena igår. När jag hade sparkat igång datorerna upptäckte jag att jag hade fått ett kul och passande uppdrag – om jag ville – av en projektledare. Det ville jag gärna, för vi jobbar så bra ihop, men vis av erfarenheten avvaktade jag med svar till dess att den andra tillfrågade personen med varm (?) hand lämnat över till mig. Jag började därefter läsa in mig på en del kring detta, innan det var dags att byta hemmauniformen mot kläder och ytterkläder och traska upp till jobbet. Det fick bli min kafferastpromenad idag.

Nog kändes det nästan som hundra år sen jag sist passerade domkyrkan och slottet på väg till jobbet. Men de stod fortfarande kvar.

Domkyrkan stod kvar…

Mäktig är hon även under renoveringen.

Uppsala slott var också på sin vanliga plats.

På jobbet var det inte många själar. En kollega vinkade jag åt, men han vinkade inte tillbaka. Jag sög i stället åt mig av den glada L i receptionen – varje gång jag ser henne stå där blir jag glad! Hos henne hämtade jag ett aktuellt parkeringstillstånd. Uppe på avdelningen såg jag fyra kollegor från avdelningen, två studenter och två lokalvårdare. Städerskorna var så gulliga och lovade att försöka hjälpa till att hålla mina krukväxter vid liv. För tänk! Av fem ursprungliga hade tre faktiskt överlevt – sen oktober när jag senast var på jobbet.

Jag fipplade därefter med nätverket på jobbmobilen för det hade uppdaterats och jag hade hoppat ur. Servicedeskpersonalen tyckte att jag skulle ringa dem – och det gjorde jag utanför deras kontor. Det blev lite löjligt. En av dem kom ut, men kunde inte hjälpa mig. Som tur var lyckades jag faktiskt fixa det hela alldeles själv till sist.

Besökets höjdpunkt blev en lunch på Feiroz med en av universitetets mest kloka personer, en chef jag respekterar och ser upp till, trots att det är en chef vid en annan avdelning. Stackars chef, örona trillade nog av efter att ha lyssnat på mitt babbel… Jag fick också själv höra ett och annat som utspelade sig 2016, där jag gick segrande ur kampen. Då förstår jag ett och annat, om jag säger så. Tack för samtalet och tack för förtroendet!

Nytt parkeringstillstånd!

Fem halvdöa krukväxter…

…men tre levde faktiskt.

Lunch med en klok person.

Jag träffade avslutningsvis en person som jobbade sin sista dag idag och blev ombedd att fotografera honom utanför bygget. Så sorgligt när han inte uppmärksammades efter lång och trogen tjänst…

På hemvägen handlade jag lite blått – för att matcha boken jag läser just nu, kan en tro…

Jag handlade blåa varor.

De blåa varorna matchar boken jag läser just nu.

I kväll är jag och familjen Katt ensamma. Eftersom jag åt lunch på jobbet, blev det bara en lätt kvällsmat. Jag började tvätta på eftermiddagen och fortsatte en del in på kvällen. Det var ganska mycket i tvättkorgen. Vidare ska jag ägna kvällen åt att göra iordning mina styrelsehandlingar, typ stoppa dem i en pärm eller mapp tillsammans med nyckelkvittot etc samt lämna mina synpunkter på en skrivelse till Trafikverket. Och så är det dags att se över månadens räkningar så att allt är betalat före månadsskiftet. Tänk, det är redan mars nästa vecka!

En stund hinner jag nog läsa också, nu har jag läst ungefär 40 procent av min bok på gång, enligt Goodreads. Jag har för övrigt påbörjat en recension av boken, den är ett recensionsexemplar som jag fick från Hoi Förlag i januari. Vilken tur att boken är bra, det är verkligen ingen belastning att läsa den!

Men om det nu skulle vara så att boken slutar att vara bra kan jag glädja mig åt  mitt bokreapaket från Bokus som stod utanför ytterdörren och väntade på mig. Hurra!  Nu kan jag stryka en del på min inköpslista. och så har jag massor av bra böcker, både roliga och spännande, att läsa framöver. Tågresan får vänta.

Ett paket från Bokus stod och väntade på mig utanför ytterdörren.

Paketet innehöll de här böckerna, alla utom en till bokreapris.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.