Kära dagbok…

Nog trodde jag att det skulle bli ännu tuffare att kliva ur sängen idag, andra arbetsdagen efter långledigheten. Jag hade fel. Det gick ganska lätt trots att jag nu går upp tre (3) timmar tidigare än när jag var ledig. Ja, kära dagbok, du läste rätt. Inte så att jag varje dag under ledigheten sov så länge, men de flesta dagarna. Vad skulle en upp och göra, liksom? Nu har jag ett syfte med uppstigningen och det är att jobba. Dessutom var jag trött igår kväll och hade fått ont i knäet igen, förutom ryggen och armen. Jag försökte se en ny brittisk kriminalserie på SvT1, men eftersom den inte började förrän 22.30 och slutade 45 minuter senare orkade jag inte hålla mig uppe.

Det var för övrigt fler som var trötta igår… Kanske var det också fler än jag som undrade varför vissa program som är nya och dessutom bra alltid ska sändas så sent.

Även Citrus var trött igår.

Men innan TV och läggdags blev det både fiskmiddag och kvällsfika med kaka. Det var lite svårt att få ner kakan eftersom det i varje kanal vi glodde på förekom reklam som handlade om förstoppning. Ordet bajs sades minst en gång per reklamsnutt. Men asså… Fattar inte reklamfilmsmakarna att somliga fikar framför TV:n?

Nåja, jag ser fram emot att Antikrundan rullar igång på torsdag i SvT1, i år en pandemiversion. Och nästa vecka, på onsdag, startar säsong två av Lyckoviken på TV3.

Till middag igår kokade Fästmön torsk och potatis och gjorde äggsås till. Många kastruller, men snabbt gick det. Dessutom blev det både gott och förvånansvärt mättande. Jag fattar inte varför en ska vara så rädd att inte bli mätt när en äter kokt fisk… Jag blev jättemätt. (Fick dock plats med dajmtårta i magen.)

Kokt torsk och potatis med äggsås till middag.

Dajmtårta till kvällskaffet fick jag plats med.

∼ ♦ ∼

Idag när jag vaknade var det fortfarande vinter, trots att det mest hade regnat i natt. Det ska bli riktigt kallt här, neråt 20 grader senare i veckan. Temperaturen sjönk ganska raskt redan under förmiddagen och solen tittade fram vid lunchtid. Så dags att vintern kommer nu, liksom… Men jag ser att barnen har roligt med pulkor och slädar i Höganäsparken. Alltid något. Kafferastpromenaden gick emellertid inte till parken idag utan gångtunneln vid sidan av Mikaelskyrkan, Kungsgatan, S:t Olofsgatan och så hem igen. Det var väldigt halt…

Varning för halka.

Lite ”dropp” på Kungsgatan.

Fin januaridag med blå himmel.

Innan jag lämnar min arbetsplats tillfälligt behöver jag ”kattsäkra” den. Det finns både en och två, rentav tre katter som gärna lägger sig på det varma laptop-tangentbordet. Men när vägen dit inte är framkomlig får Mammisens stol för sitt onda ben duga…

Hyfsat kattsäkrad arbetsplats.

Lucifer tycker att stolen intill jobbdatorn duger rätt hyfsat.

Kattsäkrat (?) skrivbord när datorn inte används.

Jag fick tulpaner idag från Annas snälla mamma.

Arbetsdagen omfattade bland annat diverse Zoom-möten. Vidare tog jag mig tid till att skriva in kalenderbokningar. Trist jobb, men nåt som är bra att göra. Det handlar om såväl elektronisk kalender som filofax. Hängslen och livrem, som sagt. Jag gjorde en del uppdateringar också av program, appar och system på jobbdatorn och jobbmobilen. Det tog sin lilla tid.

I morrn eftermiddag får jag hem min kontorsstol tack vare min chef som ordnat transport. Förhoppningsvis gillar ryggen den lite bättre än min privata skrivbordsstol.

Men bäst av alla är Annas snälla mamma. När Anna kom hem från henne idag hade hon med sig tulpaner som tack för att jag hjälpte henne med en grej förra veckan. Jag ringde upp och tackade för blommorna, förstås, och sa åter igen att jag gärna hjälper utan att hon behöver ge mig tulpaner eller vin eller så. Men hon är bara för snäll! ❤ Tulpanerna ska jag ha tillgängliga så att jag kan titta på dem om dagarna när jag jobbar. Och tänka att det snart är vår även om det fortfarande är vinter…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.