Kära dagbok…

Asså gårdagen var helt sjuk. Jag hann knappt gå på toa under arbetsdagen. Och medan jag deltog aktivt i möten var jag samtidigt tvungen att arbeta med annat också. Mellan mötena dök det upp uppdrag som krävde omedelbara eller väldigt snabba insatser. Jag fick 20 minuters lunch trots att tidrapporteringssystemet automatiskt drar minst 30 minuter och ingen förmiddagsrast. När det så blev paus i eftermiddagsmötet kunde jag inte tacka nej till go-kaffe och Budapesttårta som jag blev erbjuden. Blodsockret var nere vid fotknölarna och jag var yr i huvudet av allt som pågick. Fast… jag hade glömt bort att vi ju faktiskt skulle äta tårta en gång till på kvällen… Det var ju Biografmaskinistens födelsedag och den firade han hemma hos oss på Main Street. Anna hade införskaffat en White Ladytårta. Och den sa jag förstås inte heller nej till…

Först blev det Budapesttårta på eftermiddagen på jobbet…

Sen blev det White Ladytårta hemma på kvällen.

På hemvägen från jobbet införskaffade jag det sista till födelsedagsfirandet. Anna hade farit som en skottspole hela sin lediga dag för att ordna med presenter (vi hann bara köpa två i helgen) och slå in dem samt handla mat och tårta samt tillaga maten (chicken tikka masala-mums!). När vi sen äntligen slog oss ner vid matbordet i Djungelrummet blev det som vanligt en trevlig middag med god mat. Biografmaskinisten slapp sång, men han fick en kram av mig och en hög presenter av sin mamma, mig och Gymnasisten. Nästa år fyller han 30 år och då hotade jag med två kramar. Jag frågade också om jag fick fota och inhämtade även tillstånd att publicera bilder på födelsedagsbarnet och övriga firare i sociala medier. Det fick jag. Så för ovanlighetens skull… här är de:

Anna och hennes söner.

Födelsedagsbarnet 29-åringen. Och nej. Han har inga horn, det är väggdekorationer som skymtar bakom hans huvud.

Tisdagsavslutning.

Jag tog en öl till maten, så igår fick Biografmaskinisten ta bussen hem. En kasse presenter och en matta i innerfickan på jackan (!) fick han med sig. Anna och jag softade i var sin fåtölj och jag såg tre program på raken: Auktionssommar, Brottsjournalen och Veckans brott. Till kriminalprogrammen tog vi några bitar ost och kex och var sitt glas rött. Sen var jag helt slut och rasade i säng nånstans mellan 22.30 och 23.

I sängen läste jag några sidor i Stefan Ahnhems senaste kriminalroman om Fabian Risk. Jag har nyligen sett Anna läsa den och roat förundrat mig över hennes minspel och utrop under läsningens gång. Och tro mig, den har börjat sedvanligt läskigt!

Jag somnade sen som en sten och sov ända tills klockan var runt sex i morse. Gårdagen kändes så här för mig ungefär:

Illustration av min upplevelse av gårdagen.

∼ ♦ ∼

Min gårdag började med ett gott tecken eftersom jag mötte Stora farbrorn med Nya hunden på morgonen. Sen blev dan som den blev i alla fall. I morse mötte jag ingen kändis alls, lyckades bara hamna i kölvattnet till mobilpratare. Asså ibland fattar jag inte vad det är med folk. De fullkomligt vräker ur sig ytligheter för att i samma andetag upplåta sina stämmor om väldigt privata saker. Och jag som råkar vara i närheten… vill bara inte höra… Jag får fan knipstjärt av detta!

Jag får knipstjärt av alla mobilpratare mer än min budget. (Bilden upphittad i sociala medier.)

∼ ♦ ∼

Lucifer håller skrivbordsstolen varm under mitt blogguppehåll.

Arbetsdagen påminde lite om veckans tidigare dagar, men den var inte lika hektisk. Jag hann ta såväl förmiddagsrast som lunch. Förmiddagen ägnade jag åt möten och diverse avstämningar. Jag hör och ser förtvivlan hos människor, känner kaoset trycka på. Det är svårt att värja sig. På eftermiddagen försökte jag jobba med diverse och jag deltog även i ett fackmöte. Där fick vi tack och lov drickbart kaffe och goda bullar. Dessutom blev det bullar över så några följde med hem till kvällskaffet/-fikat (Gymnasisten och jag var ensamma och han dricker inte kaffe.). Från lunch i morgon till lunch på fredag ska jag och min enhet ha planeringsdag. På torsdag kväll går de som vill ut och käkar och tar en öl tillsammans. Jag ska delta i det. Fredag eftermiddag har jag tagit flexledigt för att förhoppningsvis få tillbringa lite tid med enbart min Fästmö – det är ju Alla Hjärtans Dag. Detta innebär ett blogguppehåll i några dagar. Jag tror att det är bra, särskilt för mig. Men var lugn. Lucifer håller ställningarna och skrivbordsstolen hemma varm. Nu blir det några dagars tystnad från mig här på bloggen. Inte för att jag på nåt vis tvingar nån att läsa min dagbok – den är lättare att undkomma och ingen är tvungen att höra/se på det sätt som mobilpratare utsätter sina medmänniskor. (Här står inte heller det mest privata, förstås.) Men njut ändå av att slippa mig.

∼ ♦ ∼

I kväll ser jag näst sista delen av När livet vänder. Det tycker jag att eventuella läsare här också ska göra klockan 20 till 20.30 i SvT 2.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.